Besöket hos tandläkaren i Södertälje
Man får se mycket om man bara tar sig ut genom dörren. För de flesta människor är detta säkert en självklarhet redan. Det är så självklart att det är någonting man inte ens behöver ägna hjärnverksamhet åt. Klart att man får uppleva saker, det gör man ju jämt. Men det stämmer inte för mig. Jag har, av olika skäl, varit hemma väldigt mycket under de senaste åren. Ytterst sällan lämnar jag min lägenhet. Förr gick jag och handlade massor av mat en gång varannan vecka i affären nedanför. Nu finns hemsidor där man kan beställa mat, så jag slipper. Enda gången jag verkligen måste lämna lägenheten är när jag ska gå till min tandläkare i Södertälje. Jag har haft mycket problem med tänderna så det är verkligen ingenting jag kan hoppa över. Nej nej, två gånger om året går jag på besök hos tandläkaren i Södertälje.
Förra veckan var det dags igen. Jag gick ner för gatan, bländades av ljuset och tog min in i trapphuset som ledde mig upp till tandläkaren i Södertälje. Där var sig likt. Samma kille i receptionen. Samma fina inredning och samma väntrum som väntade. Jag hann tänka att världen förändras och eländen pågår, men tandläkaren i Södertälje består. Det finns en trygghet i det.
Hur som helst. Jag gick in i väntrummet där förvånansvärt många människor väntade. Jag brukar vanligen vara själv. Säkerligen för att jag väljer tider då jag räknar med att inte bli sedd av så många. Den här gången var allt annat uppbokat och jag hade haft så ont i tanden att jag var tvungen. Jag slog mig ner på en stol bredvid en kvinna i samma ålder som jag. Mitt emot satt ett gråtande barn, säkert runt 10 år gammal, med sin pappa. Hon hade ont, väldigt ont. Tandläkaren i Södertälje skulle nog få en utmaning för att flickan skulle ge med sig. Jag höll tummarna för att allt skulle gå bra.
Fler människor skulle till min tandläkare i Södertälje. En kille i 17-årsåldern satt och såg nervöst ner i marken samtidigt som han spelade extremt hög musik i sina hörlurar. En man i 60-årsåldern vilade sitt ena ben på det andra och läste en medhavd tidning. Han bar slips. ”Slips när han ska till tandläkaren i Södertälje” tänkte jag. Alla är vi olika.
Besöket hos min tandläkare i Södertälje centrum gick bra av två anledningar: 1) Skadan var inte så stor och svår som jag först trodde. 2) Kvinnan bredvid mig i väntrummet började tala med mig. Vi fortsatte prata när vi gick därifrån, och vi ska ses över en fika imorgon.
Önska mig lycka till!