Stamspolning och så vidare

Det är ju fan att man aldrig ger sig. Att jag ens känner på det här sättet säger en del om hur ironiskt det hela är. Jag ska berätta varför. När jag var liten tyckte jag att min pappas ofantliga tjurskallighet var det värsta som fanns. Jag ville aldrig bli sådan själv. Jag bävade för att jag hade fått det i blodet. Så skulle det visa sig att vara.

Nyligen uppstod ett exempel relaterat till stamspolning som tydligt visade detta. Jag och min sambo har fått lite problem med avloppet senaste tiden. Senaste tiden betyder egentligen det senaste året. Vi märkte att vattnet inte ville rinna undan lika lätt som förut. Vi båda valde att göra som vi brukar: Att ignorera problemet. Problemet (hör och häpna) växte och det blev än svårare för vattnet att rinna undan. Stamspolning var inget vi ens diskuterade. Ansvaret låg på mig. Om jag nu var så jävla händig så skulle vi väl inte behöva anlita någon för stamspolning. Nej, detta skulle vi lösa och det var just vad jag försökte med.

Först körde vi ungefär 15 olika huskurer för att undvika stamspolning. Jag säger 15 eftersom det kändes som en evighet. I själva verket var det nog.. två? Det fungerade i alla fall inte. Min fru började vackla och pratade om att det ”Kanske ändå kunde vara bättre” att ringa stamspolning. Jag vägrade, av någon outgrundlig anledning som jag varken minns eller kan försvara. Tjurskalligheten fortsatte och den steg i ungefär samma takt som vattnet.

Varför var jag sån där? Jag kommer ihåg att den tanken gick genom mitt huvud då jag stod lutad över avloppet. Jag hällde i någon slags saltlösning som sambons pappas kompis brors någonting hade tipsat om. Ingenting fungerade. Vattnet ville inte rinna undan. Vi stod mitt i skiten. Mitt i avloppsskiten. När jag kom hem från jobbet en dag noterade jag en firmabil utanför vårt hus. När jag kom upp i lägenheten hörde jag främmande röster där inifrån. Det var ett par killar som skulle utföra stamspolning. Anledningen till varför de hade kommit var enkel: Min sambo hade fått nog.

Nu fick det räcka med trams, tyckte hen. Vi behövde hjälp med stamspolning och ingen saltlösning eller abrakadabra-huskurer kunde läsa det. Det var otroligt smidigt alltihopa, och jag ångrar oerhört mycket och intensivt att vi väntade all denna tid.

Är det någon av er som har tagit hjälp med stamspolning? Samma erfarenhet?