Oplanerat besök hos naprapaten på Ekerö

17:00 – 18 timmar till besöket hos naprapaten på Ekerö

Arbetsdagen var slut. Som vanligt tog jag på mig mina powerwalk-kläder och gjorde mig redo för de 38 minuternas promenad hem. Eller 40 minuter om jag skulle ha otur med rödljusen längs vägen. Jag stegade snabbt ner för de fem trapporna på kontoret, ut på gatan och bort mot viadukten. Tempot var bra till en början, men jag började känna mig sliten under senare delen av promenaden. Det spände liksom i foten på något konstigt sätt. Kanske började skorna bli dåliga?

19:30 – 16,5 timmar till naprapaten på Ekerö

Tisdag betyder kvällsträning, och ingen konstig känsla i foten skulle förstöra denna tradition. Jag snörade på mig mina gamla löparskor, och jag snörade ordentligt. Tänkte att jag aldrig skulle ha bytt märke. Asics är ändå bäst. Jag gav mig ut i mörkret på spåret bakom mitt hus. Jag hade inte ens nått till krönet förrän fötterna började svika mig igen. Vid det när laget var naprapaten på Ekerö inte ännu i mina tankar. Vad var det för fel? Jag slutade springa och försökte gå med högt tempo istället. Även det var svårt. Hade jag något i skon? Hade jag druckit för lite? Jag gick igenom alla tänkbara orsaker.

23:00 – 12 timmar ifrån naprapaten på Ekerö

Dags att sova. Nästa dag skulle bli bättre, så var det bara. När jag låg i sängen försökte jag inte låtsas av det faktum att fötterna fortfarande kändes stumma på något sätt. Framförallt högerfoten. Att behöva gå till naprapat på Ekerö var fortfarande uteslutet från mina tankar. Det måste varit skornas fel, eller kostens, eller bristen på vatten. Jag kunde inte vara skadad. Kunde inte behöva naprapat på Ekerö. Inte jag, inte. Tillslut somnade jag.

8.00 – 3 timmar innan besöker hos naprapaten på Ekerö

Jag vaknade en timme innan klockan ringde av en bultande känsla i fötterna. Återigen var högerfoten värst. Det kändes som att någon försökte dra isär foten, med tårna åt ett håll och hälen åt ett. Extremt spänt, och hälen kändes mest. Jag tog mig upp ur sängen, tog på mig kläder och stapplade ut i köket. Det var oerhört svårt att gå, och tanken på att jag faktiskt kanske var skadad började komma upp i skallen. Ingen vätskepåfyllning skulle kunna lindra detta. Besöket hos naprapaten på Ekerö hägrade runt hörnet. Jag visste bara inte om det än.

10:15 – 45 minuter kvar

Smärtan blev för svår så jag tog till Google, och Google ledde mig vidare till ett telefonnummer. ”Naprapat Ekerö, välkommen!” svarade tjejen i andra änden. Jag beskrev smärtan och frågade om hon hade någon aning om vad det kunde vara. Hon bad mig komma ner till mottagningen och meddelade att de hade en ledig tid redan om 45 minuter.

11:00 – Besök hos naprapaten på Ekerö

Jag hade dragit på mig hälsporre. Naprapaten på Ekerö beskrev prognos och behandling. Min känsla? Förtvivlan över att vara skadad och lättnad över att vara i rätt händer.