Hemstädning och vänskap
Vi var ett litet gäng som arbetade med hemstädning en gång i tiden. Ett litet gäng som möttes av en slump. Ja, det är väl i och för sig så man möter alla arbetskompisar – av en slump. Så var det i alla fall för vår lilla grupp. Innan jag berättar om gruppen ska jag kort gå igenom min egen historia:
Jag slutade gymnasiet 2004 och visste inte vad jag skulle göra. Det var förvisso många som var i samma position. Många unga människor som strövade runt i vetskapen om att världen var ganska ljus. Det fanns möjligheter och det fanns utmaningar, men det senare var sällan särskilt allvarligt. Snacka om att man kan känna att detta var en naiv tid om man jämför med idag. Nåväl, mitt första arbete blev inom hemstädning. Kanske inte något jag kan säga att jag alltid siktat på. Kanske inte något jag kan säga var det roligaste jag någonsin har gjort. I alla fall inte rent praktiskt. Jag är nog för lat för att arbeta med hemstädning eller något annat fysiskt för den delen. Jag har dock största sympati för de som sysslar med hemstädning. Det är bannemej ett tufft jobb ska ni veta! När jag började på firman mötte jag 3 andra gängliga killar som hade gått på gymnasieskolor i andra delar av stan. Alla var i samma position. Alla skulle nu testa på hemstädning.
Det var ett gott gäng. Eller, det skulle visa sig att mitt nya team inom hemstädning var ett gott gäng senare. I början tyckte jag bara att det var en ganska sorglig grupp. Jag var själv idrottsintresserad och hade mestadels hängt med likasinnade. Det här gänget var långt ifrån idrottstypen, om man säger så. Jag minns att jag tänkte: ”Jaha, det är såhär folk ser ut och beter sig inom hemstädning. Vad har jag gett mig in på?”. Som tur var så hade jag ett så pass öppet sinne att jag, efter ett par veckor, började närma mig mina arbetskamrater socialt. Det var nödvändigt eftersom ingen av dem planerade att göra detsamma.
Hemstädning blev roligt. Det blev roligt för att jag träffade några av mina bästa vänner genom det. De där gängliga killarna med konstig uppsyn som jag såg första dagen på jobbet – ja, de är kompisar som jag ser som några av mina viktigaste personer i livet. Vi träffas inte jätteofta nu för tiden, men vi vet var vi har varandra. Det började med hemstädning och det fortsatte med vänskap som hållit sig levande i snart 17 års tid.
Häftigt va?