Att ärva plankbord

Mamma och pappa valde till sist att sälja sitt stora hus. Tre våningar och så många rum att alla knappt kan räknas. Där bodde vi när jag och mina syskon var barn, och där har våra föräldrar valt att bo kvar länge. Faktum är att det nu är 20 år sedan senaste barnet flyttade ut huset som på många sätt mer liknar ett palats.

Nu skulle de flytta till radhus på ungefär 4 gånger så liten yta. Detta innebar att de skulle skänka bort en väldig massa möbler och saker, företrädesvis till oss barn. Vi sågs ett par veckor innan flytten – jag, mina 4 syskon och våra föräldrar – och gick igenom saken tillsammans.

Den gemensamma konsensusen inledningsvis löd: ”Jag vill inte ha någonting” och de gavs mängder av förklaringar till varför just den specifika personen inte ville ha något. Jag bröt mönstret och sa ”Ert plankbord, ska ni ha kvar det? Annars tar jag gärna plankbordet och sätter upp i vårt vardagsrum. Är det ok?” frågade jag och tittade mig runt om i rummet. Tro mig, jag visste att mammas och pappas plankbord skulle väcka känslor. Det var det bord runt vilket vi alla satt och åt under hela vår uppväxt. Vi älskade det bastanta åbäket till plankbord.

Någon harklade sig, många var tysta, mamma sa ”jaa, jo vi hade ju inte tänkt ta med plankbordet så om du vill ha det så..”. Hon hann inte längre förrän min äldsta storasyster gav sig in i samtalet. ”Var ska du få plats med deras plankbord? Jag är bara nyfiken alltså” sa hon och den gamla rivaliteten oss emellan blossade upp. Jag bet ihop och sa lugnt ”Vi kanske ska bygga ut. Då kanske vi får plats med plankbordet”.

När vi väl hade börjat diskutera om och vem och vad som skulle var gav sig fler in i diskussionen. Tydligen var det betydligt fler än jag som var intresserade av mammas och pappas plankbord. Det var bara ingen som vågade säga något från början. Det blev en så hätsk debatt att inte ens mamma kunde lugna ner den. Tänk att ett plankbord kan röra upp så mycket känslor hos en syskonskara. Det slutade med att vi helt enkelt fick dra lott om vem som skulle få släpa hem plankbordet från vår uppväxt.

Jag vann.