Catering i Uppsala som mötte motstånd

Jag friade på en båt i Sydostasien. Mer exakt så var det en båt med tillhörande förare som jag och min blivande hustru hade hyrt. Platsen var Filippinerna, på en av önationens finaste platser. Solen stod rakt över oss, temperaturen i luften och vattnet var underbar och allting var perfekt. Ja, allting var i alla fall perfekt fram till dess att jag tappade ringen från båten och vår guide tillika kapten fick dyka i efter den. Efter många om och men och en rejäl dos dricks fick han tag i den och jag kunde formellt fria.

Hon sa ja och såhär 8 månader senare är det äntligen dags för bröllop. Alla gäster är bekräftade, bandet vi har hyrt är laddade och vi har anlitat catering i Uppsala av högsta kvalitet. Det finns bara ett litet problem: Min mamma. Min älskade lilla mamma som är så oerhört duktig på att laga mat. Hon har fixat maten till alla mina tillställningar genom åren. Detsamma gäller för mina 4 småsyskon. Student, skolavslutning, födelsedag, midsommar, kräftskiva, jul, påsk – Ja, vi har till och med firat Thanksgiving trots att vi inte har någon som helst anknytning till USA. Som ni kan förstå blev inte mamma överdrivet förtjust av att höra om våra planer för catering i Uppsala. När jag berättade det för henne upprepade hon vad jag precis hade sagt, fast i allvarligare ton:

• Catering i Uppsala... Ska ni ordna catering i Uppsala framför min mat?

Hon tog det som en personlig förolämpning och det var vad jag hade väntat mig. Jag hade därför genomgått ett stålbad innan nyheten om catering i Uppsala skulle uppdagas. Vi pratade en kort stund och jag försökte förklara för henne att det inte låg på henne att bestämma. Jag försökte också förklara att jag älskade hennes mat mer än allt men att det faktiskt var dags att ta ett steg tillbaka. Det hade blivit för mycket för henne att skaffa fram mat till nästan 90 personer. Om inte annat hade det satt en massa press på oss som var tvungna att hjälpa till. Det företag inom catering i Uppsala som vi anlitat skulle vara bäst. Det var därför både för matens skull men också för mammas egen skull. Vi, och framförallt jag, ville att hon skulle få njuta av bröllopet lika mycket som alla andra.

Nu är det mindre än 2 veckor kvar innan bröllopet går av stapeln. Jag är nervös och glad och exalterad över vår catering i Uppsala. Jag återkommer med hur det har gått!